早晨的窗外,盛夏的朝阳一片片,洒落。晨风,晨阳,房间里到处影影绰绰的阳光。想起一首歌曲:友谊地久天长。
于是,想写下一点文字的感觉忽然淡了许多。也许就是这样,有时经典东西会替代所有的语言。
于是,这首老歌就当作文字,当作一种心情。
Auld Lang Syne Should auld acquaintance be forgot,
And never brought to mind?
Should auld acquaintance be forgot And days of auld lang syne?
And days of auld lang syne,
my dear, And days of auld lang syne,
Should auld acquaintance be forgot,
And days of auld lang syne?
We twa ha'e run aboot the braes And pu'd the gowans fine,
We've wander'd mony a weary foot,
Sin auld lang syne. Sin auld lang syne,
my dear, Sin auld lang syne,
We've wander'd mony a weary foot,
Sin auld lang syne?
We twa ha'e sported i' the burn,
From morning sun till dine,
But seas between us braid ha'e roar'd Sin' auld lang syne.
Sin auld lang syne, my dear, Sin auld lang syne,
But seas between us braid ha'e roar'd Sin auld lang syne?
And here's a hand, my trusty frien',
And gie's a hand o' thine;
We'll take a cup of kindness yet,
For auld lang syne. For auld lang syne,
my dear, For auld lang syne,
We'll take a cup of kindness yet,
For auld lang syne.
友谊地久天长。 地久天长。











网友评论